priv

Praktiserade på Ålidhemskolan (den som står där Kolbäcksskolan en gång var) med min före detta klassföreståndare Catarina Vännberg. Jag kom som vanligt väldigt bra överens med henne och dem andra lärarna. Det var ganska lungt och dem flesta eleverna skötte sig ganska bra. Intelligens kvoten för sjätte årskursen verkade dock endast ligga snäppet över rumstemperaturen.

Jag ombeds skriva om mina fem sinnen.

Lukt: Inget utöver det vanliga. Det luktade som en skola, ergo inget speciellt.

Hörsel: Kan inte säga att jag upplevde något obehag på den punkten. Förutom kanske sjätte klassarna. Men det var mer vad dom sa och inte hur dem sa det.

Syn: Jag har inget att säga om det. Lokalen var väll fin antar jag.

Smak: Inget särskilt med det heller. Jag undvek skolmatsalen då det fanns en kafeteria.

Känsel: Inget specifikt om detta heller. Catarina spillde en droppe kaffe på min rygg då hon stötte i två elever som, "stångades" i avsaknad av bättre ord. Det gjorde ont i ett ögonblick men det var väll det.

Sjätte sinnet: Bruce Willis var ett spöke hela tiden.

Det var två trevliga veckor. Jag önskar jag kunde ha stannat en vecka till. Jag och Catarina har mycket gemensamt. Hon förstår mig bättre än någon annan lärare någonsin har gjort. Hon är väldigt bra på sitt jobb. Både på läropunkten samt det pedagogiska.

Någon elev sa: "Vet du hur man hälsar i Tyskland? Sieg Heil! Höhöhöhö!"
Det finns 4 problem med det här.
1 - Det har inte varit sant på ca 70 år. (Det var förövrigt en salut, inte en vardaglig hälsning.)
2 - Det var inte roligt på något vis. (Det hjälpte inte att han höll ett finger under näsan heller.)
3 - Han sa det när en besökare från Tyskland satt vid bordet.
4 - Hon kunde inte svenska heller så det enda hon kan ha hört var "Sieg Heil!"
En lärarinna sa åt honom.

Har inget mer att skriva.
/Pontus Magnusson