priv

Jag praktiserade på sjukhuset som undersköterska på operation.

Första morgonen så hade jag spenderad natten hos en vän och vaknade i god tid.
Min mor skickade ett sms och skrev att jag var tvungen att vara på sjukhuset klockan kvart över sju.
Vid det tillfället var klockan redan sju och jag fick då springa från liljansberget till sjukhuset.
Jag tog en paus och kollade snabbt min mobil, mamma hade ringt och jag ringde upp henne,
Det allra första hon sa när hon svarade var "hej, jag är på väg till anders nu så han ska köra."
Irriterad och utmattad så tog har hissen fyra våningar upp och satte mig i trappan och väntade.
En kvart senare kom min mamma och hennes arbetskamrat Anders.

Det första som gjordes var att dra något kort som visade att dom var där, och det andra var att byta om.
Byxorna var blåa, obekväma och man var tvungen att dra dom så långt upp som man kunde.
Tröjan var mer bekväm och lika blå som byxorna.

Vi gick genast en trappa upp där dom håller ett möte på morgonen.
Jag blev presenterad och sedan så gick vi iväg mot något som kallas IRlabb.
Det är röntgen av kraftigare sort och sedan så för dom in en sland i magen eller var det nu behöver kollas,
för att se var eller vad problemet är.
När vi tog lunch så grabbade Anders tag i mig och min mor och visade och MR och lärde mig hur det funkade.
Man skickar ut magnet vågor och tar bilder av kroppen.

Den första tiden på praktiken var trist och jag var nära att somna.
Vid tvåtiden på dagen så fick jag se en aorta operation och det fick mig att inse varför jag ville bli kirurg när jag var 11.
Jag stod och tittade på med glöd i ögonen sa min mor till mig och jag kan förstå det.
Tankarna som rusade runt i min hjärna var alldeles för många för att få plats.
De andra i rummet trodde att jag skulle svimma, bli yr eller må illa.
Men jag stod där stolt, stark och fascinerad på min pall och tittade rakt ner i det öppna såret.

Dagen efter så fick jag se en gastroskopi och höll nästan på somna an tristess och trötthet.
Innan Lunch så fick jag se en operation där en pojkes pungkula var för högt upp och opererades ner.
Jag var chockad över att det verkligen gick att göra något sådant.

Den sista dagen så fick jag vara med på olika operationer där malignt melanom opererades bort.
Det var interessant och det fanns en lukt av bränt kött i rummet.
De brände nämligen blodkälen så att de inte skulle blöda och därför kom lukten, annars fanns en konstant lukt av handsprit, någon annan lukt var inte så märkbar.
Jag satt med Anders som är narkossköterska och han lärde mig vad olika mediciner hette, vad de olika siffrorna på skärmarna betyder.
Jag tyckte att det var intressant och lärorikt, han talade även om för mig fördelarna med att vara sköterska på operation.
Under den dagen fick jag även hålla i en arm när de skulle tvätta den, man kan tro att det inte är så ansträngade men efter en stund så tappar man kraften.
Det svåraste är att man måste hålla sig undan från den sterilklädda sköterskan.

Det var väldigt stressigt och högt tempo på operation,
men de flesta var trevliga och tyckte att det var intressant att ha en praktikant där.
Alla försökte lära mig mycket och frågade om jag hade det okej.
Det lät inte så mycket och en del av ljuden där var ganska sövande.

Jag lärde mig vad jag vill jobba med, och är nu helt säker på vad jag kommer att fortsätta på med efter plugget.



Veckan i skolan så gjorde jag faktiskt ingenting, satt bara och fördrev tiden.